VI SES UTE - En guidad tur av rotarianen Helena Klangemo
Vi fick en uppskattad guidad tur av Helena Klangemo, medlem i Lidingö Milles och certifierad naturguide inom Naturskyddsföreningen. De övriga två Lidingöklubbarna bjöds in att vara med och sammanlagt var vi ett 20-tal personer som deltog i den mycket uppskattade naturvandringen vid Södergarn. Helena har skrivit en fantastiskt fin summering av allt det fina vi fick uppleva och den informationen finns att läsa här nedan:
Vandring på Södergarn med Rotary Lidingö 2021 05 21
Samling vid infarten till Södergarns kursgård. Till vänster växer några mäktiga askar, kungsträdet som det kallas då de kommer sist (löven) och går först. Asken är ett av våra ädellövträd som har varit viktiga resurser i bondesamhället på grund av sina egenskaper. De övriga är lönn, lind, bok, avenbok, ek, alm, och fågelbär (körsbär). Asken trä är hårt och segt och används till golv bl a , möbler, träskor, yxskaft. På sommaren hamlades asken för att torka löven för att ges som vinterfoder till djuren. Det ansågs som ett proteinrikt foder i klass med havre.
Vi strandkanten är en liten av vass uppbyggd kudde. Där häckar varje vår skäggdoppingen. Honan låg och ruvade och hanen gled runt och sökte föda.
Vidare på Södergarns gräsmattor på gångvägens högra sida är några åkerholmar. De är tydligt rundslipade och de stenar som varit infrusna i inlandsisen. Stenarna har även lämnat spår i form av isräfflor. Isen som varit 3–4 km mäktig, har en inre rörelse på grund av sin egen tyngd. Rörelsen är alltid vinkelrät mot is-fronten och pågår oavsett om isen växer på grund av ett kallt klimat eller om den krymper på grund av att det blivit mildare. I Stockholmsområdet har isräfflorna en i stort sett nord-sydlig riktning. Berggrunden i hällen är vårt urberg är ca 2 miljarder år gammal. Södergarn liksom Bosön består också av en betydligt yngre bergart som liksom kalksten är basisk och är en anledning till att floran här är unik för Lidingö. Den heter amfibolit, och går tillsammans med några andra basiska bergarter under samlingsnamnet grönsten.
På väg mot strandängen stannade vi och tittade på två gamla kulturväxter: krusbär och pimpinellros. Pimpinellrosen kallas också torparros och blev populär på 1700-talet. Här blommade även gökärten. Södergarn (søtagarn) nämns första gången som ett torp på 1300-talet då Bo Jonson Grip köpte stora delar av Lidingö. Sö är en äldre benämning på småboskap, i synnerhet får, så namnet inget med ”söder” att göra, utan har som det ofta blir förvanskats under åren.
Så är vi då framme vid strandängen eller björkhagen. En riktigt gammal hävdad ängs/hagmark som växte igen under 1980-talet. I början av 2000-talet började Naturskyddsföreningen på Lidingö, i samarbete med Lidingö stad röja sly till. I början såg man inte vattnet eller de gamla björkarna. Efter flera års röjning kunde man börja faga, dvs räfsa gammalt torrt gräs och grenar på våren. I slutet av sommaren slås gräset med lie. I dag är det en av de vackraste platserna på Lidingö, på gott och ont. Att platsen blivit så vacker gör även att många vill vara där, vilket har lett till ett slitage och flera av de ovanliga växterna har tyvärr försvunnit.
Här spred vi ut oss för en härlig fikastund. En underbar dag som vi får spara i minnet!
Är ni intresserade av kartor med jord- och bergarter, kolla på Sveriges Geologiska Undersökningar, sgu.se
Är ni intresserade av historiska kartor, kolla på Lantmäteriet, lantmateriet.se
Helena Klangemo
klangemohelena@gmail-com
070 652 24 14
