Åsa Nilsonne är psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet
Från hennes egen hemsida:
När mina kollegor seglar, eller spelar golf, då skriver jag kriminalromaner. P.D. James brukar säga att hon tycker om utmaningen att skriva skönlitteratur av hög klass inom kriminalromanens ramar. Jag håller med. Att skriva en bra kriminalroman är minst lika avkopplande och roligt som att segla, minst lika svårt som att få golfbollen att landa precis där man hade tänkt sig.
Jag har skrivit fem romaner om Monika Pedersens professionella utveckling som polis, och jag får ibland frågan varför jag skriver om en polis i stället för en läkare. Dels är det för att det blir mer rimligt att en kriminalpolis ständigt får ta itu med nya fall, dels för att läkarens och polisens arbetssituationer har så många likheter att det kanske inte spelar någon större roll vilken jag skriver om, och till sist för att polisen är så viktig för samhället.
Olika samhällen har lagt uppgiften att se till så att människor inte exploaterar varandra i olika händer: prästens, klanens, den politiska makthavarens, eller, som i vårt fall i Sverige, i polisens. Jag tycker att en politiskt och religiöst oberoende polis är en lysande idé, och därmed blir den enskilda polisen av intresse.
Mina två senaste böcker utspelar sig i Etiopien, där jag bodde mellan nio och femton års ålder, och som jag återvänder till så ofta jag kan.
